Inryck i jämförelse med tidigare man hört om har varit på en lugn nivå, man vill behålla så många som möjligt och poängterar att dessa tre månader ska hjälpa oss att kunna ta anställning och inte som tidigare – slå ut de som inte har fysiken redan första dagen.
Maj i Arvidsjaur är även en upplevelse i sig – från att ha cyklat ner på stan i t-shirt hemmavid så möts man av snöfall nästintill varje dag. Så länge det håller myggen borta kan jag inte säga att jag klagar…
Väl hemma med svullna fingrar och spruckna nagelband från fält och ingrott vapenfett/skoputs och förkylning så vill jag inte påstå att jag direkt spritter av lycka över att få ta mig upp igen under nästa vecka. “Vad hade du väntat dig?” har jag bl.a. fått höra från två anhöriga jägare vilket är irriterande nog förbaskat välformulerat, för efter den här första tiden så har jag faktiskt ingen riktig aning.
Få inte intrycket att allting har varit piss och skit, jag har riktigt kul mellan varven fastän man är igång såpass att man just bara nu i början flyter med. Men nu längtar man tills dess man kan få tid och rutin att sova och ha annan fritid vid sidan av.
